Stigen genom Nackarpsdalen
leder lättgådd fram
emellan bokklädda åsar
och mellan gräsbevuxna planer,
skuggade av en och annan ek.

I fantasin kan jag se
de utbredda dukarna,
korgarna och damerna i krinolin
med snurrande parasoller,
herrarna vankande fram och tillbaka
piprökande, diskuterande...

Solen strålar över pastoralen.

Strax vrider stigen åt vänster och sväljs av bokdungarna,
vrickar vacker uppåt och inåt
ytterligare några hundra meter,
smyger sig längs med en liten, liten bäck.

Därframme blänker solreflexerna-
ett vattenblänk lockar oss
och ett fönster öppnar sig:

Tänk dig ett högt berg
som rasat ner mot mitten
så sidorna täcks av krossat jättegrus:
en absolut rund cirkel,
en krater

och i botten en liten sjö,
alldeles blank som en spegel
med några näckrosor
och ett dussin änder.

Detta är Odensjön -
badvänlig
men inte ofta funnen
och därför värdefull
som en pärla.

Vi satt där några timmar,
läste och vilade
och lät världen försvinna
bakom den runda horisonten,
tills molnen tornade upp sig
och påminde oss om att
fara hem.