Du bygger
lager på lager
ett skydd
och en mur.

Du skrapar din hud
och ärrar dig.
Du sårar dig
så ingen annan
ska kunna göra
det mer.

Du trampar på dig själv
med stövelklacken.
Inga känslor får tränga in.
Och inga får läcka ut.

För längst inne
bor

hon

som är så skör
och så fin
och som kan bli mos
om man inte aktar henne.

Inte tänka,
inte tänka,
inte tänka

på den lilla lilla
som inte fick en chans

som aldrig ska få en chans
att bli sviken
igen.