Så gick jag då upp för det sista trappsteget.

Kopparporten reser sig framför mig,

väldig, mörk.

Ryggen rörs av en sval vind.

Värmen från den solbelysta kopparen 

omsluter mig.

Jag höjer min knutna hand,

bultar på porten.

Alldeles strax ska jag stiga in i helgedomen.

Detta är mitt NU.