När livet ramlar som ett korthus
och tankarna störtar samman
när tiden tappat ordningen
och vad och när och hur
blandas med ett evigt varför

då hastar du emellan rullstol, säng och toa
och glömmer nästan vem du är
då blir det svårt att våga känna
för du vill inte va sådär
och du kan inte sova

då blir det svårt när du ska välja
emellan en filt eller två
och se på TVapparatstablå
gör inte livet lättare
du hastar vidare och hit och dit

jag undrar lite då hur du ska orka
att leva till den dag då du ska dö
om inte du av matthet somnar till
så du får vila dig ordentligt
och sova gott en enda natt

för inte förrän då kan du väl känna
att det är gott med frukostthe
och då så kan du läsa tidningen
och låta någon sitta lugnt bredvid
och hålla dig i hand en liten stund.