När istappar blommar

på det öde isfältet

i mörker

insvept

lätt bestrött med månljus

gnistrande iskristaller

luriga och svåra att nå
som förfrusna tårar
i övergivet hjärta

fast

i den mjuka snön

ligger

tappade kyssar

lämnade älskade

flydda kärlekar

tomma kramar

nedbäddade i sitt kristalltäcke

varsamt smekta

av nordanvind

medan norrskenet vilt dansar för blinda tårar