Tysta drömmar

tankar i svart vitt

illusioner som rasat sönder och samman

inga fler ord

inga fler försök

matchen är slut

domaren har gått hem

kvar sitter man

som en förlorare

ensam med en bruten fana

mitt bland skräpet andra hoppfulla slängt ifrån sig

Van att inte bli sedd
bara förbisedd
van att inte bli vald
bara bortvald


där i mörkret
ändå inte ensam
för det man trott vara slutet
är något annat

en möjlighet att börja om
en väg till nytt hopp
där ett hjärta vant sig vid djup kyla
där själen varit blekare än vitt
mer frusen och ensam än man trott vara möjligt

mjuka flingor
faller sakta
i det tidigare förfrusna hjärtlandet
innanför de starka murarna
armerade med uppgivenhet
målade med självförakt

mjuka flingor
smeker sakta
mildrar kylan

mjuka flingor
förebådande en vår för hjärtat
något otänkbart tidigare

nysnö i hjärtlandet
tvivlaren skakar på huvudet

vad orsakar kaoset i det inordnade
i den självpåtagna isoleringen

mjuka flingor som kysser min utsträckta tunga

mjuka flingor som trotsar iskylan som omgett mitt hjärta

drömmar som återkommer
om värme
en mjuk hand är utsträckt
en hand som vill väl
armar som vill hålla just den jag är


kanske det är en förebådan trots allt

när nysnö i hjärtlandet

förebådar en ny tid

kanske tvivlaren motbevisas

kanske hjärtlandet får uppleva en ny vår