Som en sticka

fast i vävnad

retas mitt inre

av dig

Dina ord

ditt varande

och allt 

det som varit

Sprucken böld

i sinnet

illaluktande

väl dold

Kryper nära ytan

våndas i ljuset

bevaras krampaktigt

av känslopanik

Håller hårt

i en sticka

trycker långsamt

ned den igen