Vägen far fram
dimmorna smyger upp
trots solens sena strålar

träden skymmer för dimman
stråken smeker marken ur syne
lägger sig likt älskaren över sin partner
täcker och smeker
med en fukt som tränger genom allt

solens sista strålar smeker de rodnande molnen på andra sidan Vättern
sjöns yta som vackert rodnande guld
där dimstråk smeksamt rör sig fram

upp på höjderna igen
innan sista varvet
sista ljuset
kan inte undvika att se
dimmorna tätnar
hemligheter som sker
utom synhåll
älvdans
vättars lek

ängar
druckna av dimma
i ett vitt lekfullt hav