Det är dags för dig att gå din väg.

Drömmen är över nu,

 så gå din väg.

Din mun har slutat att viska kärleksord i mitt öra.

Dina ögon har slutat att prata med mina.

Dina händer har slutat att smeka min mjuka kropp.

Dina ord har förvandlats till tomma fraser.

Likgiltiga,

kalla,

hårda ord som ingen längre vill höra.

Det är dags för dig att gå din väg älskade.

Ty jag känner inte längre detsamma.

Mitt hjärta är tomt som en vinternatt i januari.

Man kan se dina fotspår i snön.

Man kan se var du har gått.

Men man kan inte längre höra din varma puls,

från ditt hjärta,

som slog för mig,

för många år sedan.

Det känns som om eoner har gått mig förbi.

 Lidande,

kvävande,

tryckande.

Hån,

förtryck och hårda ord. 

Förnedrande ord.

Kalla blickar värre än slag.

Utfrysning och utsändande i snön,

 där jag har stått i många nätter.

Ensam i min tomma säng.

Ensam med mig själv.

Jag har hört mitt hjärta banka.

Jag har känt smärtor i bröstet.

Jag har våndats och lidit och undrat om du någonsin kommer.

Jag har stått på balkongen och tittat på stjärnorna i fjärran.

Jag har förundrats över hur otroligt vackra de är.

Jag har önskat att utomjordingar skulle komma och hämta hem mig.

Jag har känt mig så ensam älskade,

trots att vi är två.

Så nu är det dags för dig att gå.

Så att jag åter igen, 

får värma mig framför brasan.

I januarinattens sena timma.

Drömmen är över nu.

Vem vet vad jag behöver?

Men det är dags för dig att gå din väg.

Drömmen är över nu,

 så gå din väg.