Du, står mitt emot mig,
tittar djupt in i mina ögn,
formar om mig, låter
mitt inre tala.
Varje rörelse tolkar
du in, varje andetag
vibbrerar av hetta.

Inga ord känns fel, inga
tankar förbjuds, ingen
längtan stängs av, inga
måsten existerar.

Du står än mitt emot
mig, fångar upp
min rädsla, binder
ihop mitt bagage och
bränner det.

Du tar min hand i din, trotsar
rädslan,
låser upp det lås som suttit i min trasiga
själ, plockar ut odjuret.

De svarta dagar jag en gång haft, känns
som en ond saga,
de onda jag känt i kropp och själ
existerar inte längre.
Slag som en gång formade
mig till en slav, under bojor och
blåa armar, trollar du bort.

En kyss, en kram en axel
erbjuder du då minnen
påminner mig,
ett ord jag ler av är
Kärlek.