Lavan löper amok i mina vener
En glöd
långt mer stark än en stjärna
har exploderat i mitt nervsystem
dess mål som en missil
riktad mot hjärtat
avsändare du gåtfulla fjärran kvinna
en eld
omöjlig att bemästra
oberörd av vatten eller is
löper vild
ohejdad mot mitt hjärta
struntande i gammal smärta
Lava
som får mina vener att glöda
fylld av förundran
hur jag fortfarande är vid liv
trots dessa massiva kliv
inom
utom mina sinnen
ett hjärta som löper amok
vid varje slag
sjunger ett okänt namn
öron
spejande efter ohörda ord
ögon blint sökande efter ljuset i mörkret
fjärran
men på väg att närma sig
skyggt
blygt
försiktigt
men segervisst
med säkert mål
omöjligt att värja sig
frågan är om vilja eller behov att värja sig återstår
den dag alla delar faller på plats
den natt målet nås
om denna glöd är en ren försmak
då väntar ett paradisiskt gemak
på två själar
bundna av två hjärtan
fria, ärliga och trogna varandra
äntligen fria att förverkliga
det endast kudden fått höra om natten
i tysta gråtande viskande drömmande ord
Återigen med din beröring kom mig nära
rubba mig på denna jord
där jag en gång ensam stod