Det bor en sorgsenhet i mig,
där stilla vinter söker sitt välde,
en fråga obesvarad än.

Ett svar att söka utan hopp,
där du har lagt dina kort
för mig att läsa noga.

Och i allt detta min saknad
den att älska och älskas av dig.

Du roar dig en stund,
lyssnar uppmärksamt
när mina ord flyger och
landar tyst,
som en vind om sommaren,
alldeles intill ditt öra.

Stegen sträcker sig bakom då
letar efter orden du talade.

Förvridet hopp lägrar sig
över mig
runt, runt
talar i tungor
och jag faller
över kanten

Ser ditt leende
din oskyldiga gest
där din rygg
är mitt svar.

Du leker
smeker sköra trådar
i all oskuld.

Se hur jag dansar
följer orden
spelar spelen.

Se natten som lägrar sig
den svepande färgen
i månens ljus
där mina ord har tystnat.