I minnet
ser jag dig
ditt ansikte nervänt
tyst
utanför
ovanför

din röst skräller
ur din tomma tunna
avklätt högmod
hånar
dina fromma ord

har spegeln aldrig avslöjat
sanningen
vi andra ser

maktgalningen
i osynlig bödelsdräkt

var bor viljan
till själars rena endräkt
i svarta hålors gift

din rädsla att bli upptäckt
blottar din förljugna mask

hur säger man
till den som tror sig lika Gud

du är älskad ändå