hon är sig själv nog
noli me tangere
kom mig inte nära
när jag närmar mig
viker hon undan
går åt sidan
ser på mig i smyg

övermannas jag av ömhet
tar henne i min famn
hon stelnar till
gör dock ej motstånd
lättar jag på famntaget
drar hon illa kvickt

våra blickar möts
känner hon sig
genomskådad
så självständig kan väl
ändå ingen vara?

förvisso inte
det kommer dagar
då hon inte viker
från min sida
då hon inte finner
någon ro förrän jag
sätter mig ner

nej lägga mig måste jag
och hon kryper in
under täcket

det är dags
kattan föder sina ungar
i min säng igen