du vet

jag har dig alltid i mina tankar

särskilt när ditt ansikte värmer min själ

du vet

när jag betraktar ditt foto

en bild som frusit sig fast

på min näthinna

du ekar tomt i mitt inre

som när din kyss lämnade mina läppar ifred

sista gången

de bränner ännu på min hud

men ändå tänker jag alltid på dig

som den jag älskar

jag var din 

precis som du var min

men på något sätt 

ville jag mer

när du ville mindre

men när jag tänker efter

så är det nog mer sant

att jag är förvirrad som jag alltid är

det var nog precis tvärtom eller inte alls så

det var nog mer så

att ditt mörker

skrämde mina 

celler

de mindes

sådant de inte ville minnas

i djupa ögon 

verkar allt mörkt mörkare

och mitt jag vet

kanske inte

alltid vad det inte vill 

nä det var nog mer så

att jag var rädd

så rädd att förlora din kärlek

som när man kastar ett glas i marken

och jag ville aldrig se dig så

möta din blick

du vet den där blicken man ger någon

av avsky

när kärleken inte längre är kärleken

för den gör ont 

så jävla ont

och så ont vill jag aldrig mer 

känna i mitt hjärta

jag ville bara att du skulle älska mig förevigt 

som nu

känner

du berör mig så

och älskade

jag var rädd

för jag är ju den destruktiva

den som alltid kraschar det som är vackert 

ändå älskar jag bara så ömt

du vet

jag ville ju

att just du

skulle älska just mig

förevigt

så därför älskade

gick jag

när du älskade mig som mest

för det är nog så

att jag inte stod ut med att förlora dig 

och vet du

jag vann?

jag kommer alltid älska dig

precis som då

i varje andetag

jag andas dig nu

i evig tid