Påmindes av en dröm
om någon jag förlorade snart tio år sedan
av dumhet och rädsla
av utbrändhet och blindhet

Med stingrockor simmande i min hjärna
snärtande med vassa svansar på plågsamma minnen
där misstag
vad som kunnat bli
smärtsamt målas fram
i all tydlighet
alla misstag
alla svek man utsatts för ses i all nakenhet

När jag ser mitt hopp likt fjärilar störta mot frusen mark
med splittrade vingar
sprängda av plötslig frost
fallande
utan hopp
mot en kall död mark

När närhet bara är ett vakum av tomhet
ensam kväll
ensam natt
dra till jobbet
le glad mot folk medan tomheten gnager inom dig
håll humöret
ge service
gör jobbet
hem till ensamheten
till saknaden och tyna sakta bort

en stilla undran
om natten
varför man måste sova ensam

en stilla undran om morgonen
varför man måste vakna ensam

trött på flåshurtiga "det finns någon därute"
nej.. Hon har säkert hellre dragit åt motsatt håll för annars skulle hon varit min för länge sedan...
De som väcker intresset ratar en.. skulle någon annan vilja.. ser man henne inte...
men man vill ju inte ha första bästa...

mitt hopp om närhet tynar
likt fjärilar
en efter en
provar vingarna..
får dem köldsprängda
tappat sin flygförmåga
störtar
i marken
i landet där ytligheten härskar...