När vi låg där i sängen,
med dina armar runt om mig,
minns du det - Jonas?

En söndags natt,
stjärnklar himmel,
bara en stor måne,
glimmra som aldrig förr,
då sa det klick i mitt hjärta,
som du satte igång.

Du - fina pojken Jonas,
låg brevid mig och lyssna,
hörde alla ord som sas,
som bildades ifrån mina lena läppar,
höll om mig i nattens timmar.

Alla problem jag hade,
du fick mig känna,
dom var som sandkorn,
små sandkorn som låg i handen,
du - fina pojken Jonas,
kom och vände handen,
alla sandkorn föll i marken.


Där gick du och jag,
varandras händer intrasslade i varandra,
du hjälpte mig inse att allt löser sig.

Jag känner dig fortfarande,
här brevid mig Jonas - känner dina armar,
runt mig så varma och starka.

Du sa att du måste gå,
hitta dig själv - jag som trodde att jag visste,
att jag tyckte om dig - bara jag.

Jag saknar dig Jonas - du är långt borta nu,
men jag fortsätter drömma,
om dig och mig,
snälla - släpp in mig i ditt liv igen.

Jag tilllåter mig andas vidare,
bara för att jag drömmer,
om dig Jonas.