I mitt tomrum
enslighetens högborg
så mycket jag vill säga
allt jag vill visa
vill
vilja
önskan
längtan

mina ord sviker mig
ingen hör dem
de ekar mot murar
byggda av ensamhet
inte alltid frivilligt vald

Inget eko
från samtal
inga låga röster
i förtroende

Du ser mig inte
känner mig inte
hör mig inte
vet inte ens
om att jag finns

Du någonstans fjärran
Okänd
oberörd

jag
hemma
i ensamhetens stad
i mitt ensliga en-manna kloster

Där orden sviker
medan tårar sakta målar sina meningar
på en kudde
intill tomma kuddar