De kalla stod där

riktade kyla mot henne

men hon förblev stilla

i hennes tankar

kände dem i hjärtat

dem

och i hjärtat förlät hon dem

hon satte sig ner på golvet och bad

bad dem att förlåta henne

hon visste inte vad hon hade gjort

men det spelade ingen roll

för hon visste

att det var bra

att det var rätt

för det var det enda sättet att nå dem

de kalla

hon såg dem nu

inuti

hur tårar sakta flödade från deras kinder

när deras hjärtan vaknade någonstans där

inuti

och hon visste

att de visste

att deras hjärtan började vakna

att de kände en gnutta medmänsklighet

ja kanske rent utav kände 

något som liknade medmänsklighet

och kanske även 

kärlek?