Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
för långt igen, men... vad gör man?


Det har snöat

 

 

 

DET HAR SNÖAT

                     

Det har snöat och snöat och snöat

ett par dygn nu, tio minusgrader.

Jag hämtar skidorna och åker ut

I skogen

elljusspåret

 

 

Snön faller som vanligt

som i tusen år

 

Idag är den den mjukaste

 

Jag blir alltid så frånvarande

av mjukhet,

jag tänker på dej

 

 

Snön flyger

klockan är fyra och det har blivit mörkt

Men det blir aldrig mörkt mer

Inte

 

Strömmen i elljusspåret är borta

Alla undrar, varför är det så mörkt?

Varför sätter ingen på ljuset?

Någon måste ringa och felanmäla!

En kille har egen pannlampa

Han rusar fram, förbi mig, den mjuka snön virvlar om hans skidor

Han ser ingenting utom två-tre meter framför sig

ett spår

Han ser bara neråt

det tillrättalagda spåret

Han är trygg och nöjd

flåsar, spänner alla muskler, kroppen hans njuter

 

Men han ser inte skogen, den mjuka skogen

Han ser inte dig

 

Så otroligt mjukt i skogen

alldeles som du

Det är du som är denna skog

Du är mjuk,

ren,

vacker,

lugn, stilla,

Ju längre jag åker in i ditt mörker desto ljusare blir du,

 

och ju tätare desto bättre

och ju vildare desto vackrare

Jag vill se dig vild där ingen annan har varit tidigare

Orörd mark

Ingen har gått här förut, inga spår

Du är här

 

Granarna kan man tycka är de tryggaste och lugnaste

Men de nakna björkarna, tyngda och böjda blir ändå vackrare, för de är så sköra

Och du är inte bara trygg

Utan också skör

Och det är nog det finaste med dej

Skörheten

Din nakenhet

 

Det finns de som blir rädda för det nakna och sköra

Att det inte är värt nånting, värdelösa buskar och sly

Men det är du, du mjuka och sköra

 

Så kommer jag ut på öppen mark och det börjar blåsa

den friska vinden kommer till mig, i mitt ansikte, in i mig

 

till mig kommer din friskhet.

Hur ska jag kunna leva utan din friskhet

Den luft där jag får andas helt fritt

 

och du är snön den rena

och du är det tysta och det mörka som lyser

 

Mjukheten

 

Hela skogen lyser i mörkret

av mjukhet

När ska jag få komma till dig?

 

 

Ibland går det uppför, motigt, tungt,

Då vet jag

att det senare kommer en lätthet

om man tagit sig upp för motluten kommer det lätta och friska

Alltid är det så

Först uppför

sen nerför

Med dej

 

Ibland ringer du för att du är ledsen

eller arg

Ibland skriver jag för att jag är ledsen

Men mest är det min längtan till dig

Nästa gång vi träffas ska vi vara

bara lätta

 

sedan blir det uppför igen

 

                                                                




Fri vers av Albert
Läst 345 gånger
Publicerad 2006-04-06 16:39



Bookmark and Share


  Cris
Fin mjuk härlig dikt
snön faller mjuk och du med den
2006-04-06

  sol
ler mej igenom din text....
detta är kärlek på hög nivå!

vem vill inte vara "den" mjuka..
blir mjuk bara av att läsa..

vilken hyllning..
hälsa!

:)

.
2006-04-06
  > Nästa text
< Föregående

Albert
Albert