Sjunker röd bakom randen
av min horisont
drunknande i eldhav
lämnande efter sig stjärnbestrött mörker

men där i väster
någons öster kommer hon i rodnad
nytänd och ljuv
leker rosa slingor över skyarna och jagar bort en natt

Så vandrar över världen
i olika skepnader solen
blek och dold bakom dis och dimma
eller gassande plågsam och långsint
fördrivande varje uns av fukt
efterlängtad eller förhatlig
allt efter var orts förväntan

Till någon en trösterik ton
ett löfte att jorden inte är glömd
och värmen kommer med livet
efter månaders köld

Sällan oberörd är någon
inför solens uppgång
eller nedgång.