För varje fåra som jag inte täcker, för varje djup jag mäktar pejla
För varje grå hårstrå som jag får
Strålar min korta evighet
I tidlöst djup

Jag skjuter upp min oro och sträcker på mig
För varje sjukdom som jag är med och läker
Jag gläder mig för varje hopp som jag är med och tänder!

Men det är ingenting som varar
Det hjälplöst stapplande och sjukt ovärdiga
Tycks mig allt närmre...

Och jag hajar till
Också för de tuffa, friska, snabba, effektiva...
Människor hur orkar ni springa runt i ekorrhjulet!

En sak märker jag av för varje år nu -
Jag blir mer hänförd av det som gror och blommar
Och jag lockas allt mer av berättelser med vardagsvärme