kommer och går mellan några dörrar här.
sliter skor och köper nya, läcker känslor, tappar ögonfransar.
ser en månad bytas ut för nästa.

och nu är också våren här.
solen lyser upp min hy, du lyser upp min vardag, min tillvaro.
du är bitarna i mitt pussel som fattats länge.
de som föreställer horisonten, de som är svårast att sätta samman för allt tycks vara av samma blåa nyans.
men vacker, så vacker.



och vänner viskar ord i mina öron, jag är en starkare individ nu
men ibland sköljer svärta i sin renaste form över mig.
blir till långa dagar i sängen, liksom paralyserad ser jag varje timme komma och gå.
liksom paralyserad väntar jag på någon att bryta tystnaden.

i mig tycks en ständig flykt pågå.
i mig finns en ständig jakt efter nästa plats att kunna vila på.
någonstans där andan inte fastnar i halsen, någonstans dit
tankarna inte spirar likt ogräs i min hjärna.
jag springer och jag letar men tillslut måste jag stanna upp,
tillslut är det bara jag och rädslan kvar.