Det är att veta att Världen skriker efter helande händer

och att samtidigt behöva ge all sin kraft till den förvirring

som är människans dagliga, småaktiga handlingar.


Det är att leva varje dag där sjukdomen i vår mänskliga girighet

hela tiden höjs till skyarna och framhävs som det enda gällande

när själen med frätande visshet vet hur nära avgrunden allt detta är.


Det är att ha levt ett liv med all denna kunskap i sin absoluta närhet

som urvattnar, trasar och tröttar all den tidiga livslust som ägs i sinnet

som med sina kedjade bojor låser ner min sprittande andes kraft.


Det är saker som gör mig till någon jag inte är, gömd i ett påklistrat leende.