längst inne
efter stalaktiterna
efter stalgmiterna
bakom den blå lagunen
allra allra längst inne
bor längtan

där längst inne där längtan bor
och sakta, sakta gror
händer det ibland
att en doft...
en slinga, bara
knappt märkbar
en aning av kraften
som spränger knopparna
efter vintern...

längtan lever bara för den doften
och slokar långa vintermånader
men sträcker på sig
sträcker på sig för att dra in
doften av grodd
av grönskande gräs
av frisk vårvind och sol

och snart går längtan ut
en dag går längtan ut
en dag snart
kastar hon av sig bojorna
och gör sig fri
för längtan att gå barfota i gräset
en solig sommardag
har vuxit sig starkare

en dag går längtan
barfota i daggigt gräs
och känner solens strålar
på sina bleka armar

då bygger hon sitt bo
i ett träd
och lever fri