VI LEVDE

I TRON ATT

ALLT VAR MÖJLIGT

INGET VAR OMÖJLIGT

inget kunde stoppa oss

vi drömde fantiserade lekte

kastade oss rakt ut i intet

dansade rusade sprang

mot livets alla tillfällen

i glädje hopp magi och förväntan

i förtröstans tillit lade vi våra liv

alltets allomfattande boning

gav våra själar fridens vingar

vi klättrade på skuggorna

tills månen försvann

bakom bergen

SÅ BLEV VI VUXNA

STARKA I TRO HOPP OCH KÄRLEK

VI BLEV ALLT DET SOM VI KUNDE BLI

TILLS EN DAG

den dagen vi förlorade oss själva

svek oss själva och tvingade på oss

det som inte hörde till det som var i oss

spillde vi våra livsuppgifters livskraft

på obetydliga ting för broder Jante

ville att vi skulle lyda honom blint

men det var ju

vårt eget inre som

hittat på broder Jante

så vems var felet

att vi förlorade

oss själva

svek oss själva

detta kan man fråga

var det inte vårt eget fel?

om det inte var

vårt eget fel

vad hade då fått oss till att

svika och förgöra vad vi vunnit

när barn vi var