Jag ska gå igen.

Jag vill det.

Men kan inte.

Det är något som håller mig kvar.

Jag vet inte vad det är.

Men det är jag.

Jag har alltid trott på det goda.

Tänkt positivt.

Varit den som ler.

I allt det svåra stod jag kvar.

Stormar runt omkring.

Ett träd.

Viskade min sång.

Men orden börjar ta slut.

Hoppet svävar bort.

Och kvar är bara jag.

Ett tomt skal av ingenting.

Är det jag?

Är det jag.

Hon med smärtan som aldrig tar slut.

Hon med det tomma skalet?

Jag ska gå igen.

Jag vill det.

Men kan inte.

Det är något som håller mig kvar.

Jag vet inte vad det är.

Men det är jag?