Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Spegel?

Han låser in mig med ord i sin himmel

talar om

ändrar tonfall

förmörkar min himmel?

repeterar djupt

igen och igen och igen och igen och igen och igen och igen....

 

om du förstår hur jag menar?

muller i fjärran

och jag

faller ner i en sjö

och jag ryser lite

magen i knip

och

hjärtat spricker lite till?

 

undrar varför?

vad har jag gjort?

 

går undan

under ytan

för att undvika att se

att möta 

min så kallade spegelbild?




Fri vers av Ninananonia VIP
Läst 249 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2016-05-01 20:24



Bookmark and Share


  Goraxy 89 Orion VIP
Minns den där låten - Den har någon gång tröstat mig så totalt att alla dammar brustit - - - som nu.
2016-05-02

  Goraxy 89 Orion VIP
Skall man nånsin kunna (jag) förstå mig helt? Man kallar det självkännedom? Dom säger att man måste ha den - Varför? jag saknar den inte alls....... Egentligen vill kan jag aldrig få den.
När jag ser min spegelbild vill jag bara skrika högt - Samtidigt finns där något som känns igen (kring ögonen och munnen) inget mer! Resten är inte JAG - Inte numera. Jag kan inte ens konfrontera mig själv - och jag vill gömma mig för alla konstiga blickar!
2016-05-02

  DominiQueen
Kusligt...
2016-05-01

  Fem hjärtan VIP
Dina ord berör och i min tolkning får jag kalla kårar..En bra dikt mao..!
2016-05-01

    ej medlem längre
låter läskigt.
2016-05-01

    Thalia
Tänker mig blixten. Skrämmande men vacker på något vis.
2016-05-01

  M:tin
Berör dina fina ord!!!!!!
2016-05-01
  > Nästa text
< Föregående

Ninananonia
Ninananonia VIP