Han skrev dem till slut,

orden hon väntat

några få rader av mjukhet,

och det var vackert

och det var fint,

precis som hon hade väntat

hennes själ hade väntat, 

sökt hans ord utan att veta var de fanns

hon visste det ju då,

första gången när hon läste hans ord

han skrev de finaste orden,

att himmelen är så otroligt vacker, 

att hon kände,

att hon ville vara i hans

hon läste orden han skrev till henne nu,

hon mötte dem i hjärtat

han sa att hon var hon,

att ingen annan var som hon

han sa att utan henne,

vore någonting just ingenting

hon tog in värmen i orden i sin själ,

berörd i en evighet