Ringar av evighet

lovade guld

föll som stjärnor från hans himmel

hennes hand fångade en

så försiktigt

förstod inte varför den berörde så?

det var gåvan av guld

hon inte såg men kände utan att känna

hon hade sökt och fångat många stjärnor på himmelen

många hade försökt att fånga henne

en vackert lysande stjärna så full av kärlek till människorna

men hon sökte inte ville bara vara

lysande skimrande

känna hur smärtan helade hennes ensamhet

inuti fanns ringar av guld minnen från tidigare liv

hon behövde den tiden

att vara

för att lära känna henne

vem hon var i

hennes själ

för att kunna älska måste man också älska

sig själv

och när hon visste

visste hon 

i själen 

djupt djupt

i mörker se

glödande guld av smed

glödande kol

hammarslag

kärleken renar

vill inte bli fångad

inte fångas

i evigheten

drömmer om den rätte

nöjer sig inte 

vet att 

hennes hand står i brand

i mötet med hans

hans älskade fingrar

hon känner igen dem då

ögonen i själadjup

går ej att missta för annat

som alltid när

själar som möts är guld man vet det bara

skimrar som diamanter skimrar i mörkret

ja, som kärlekens ljus

ljusare i ljuset

Ringar av evighet

lovade guld

föll som stjärnor från hans himmel

hennes hand fångade en försiktigt

förstod varför den berörde så?

gåvan av guld

för ljusast är kärleken

för vackrast är kärleken

när den är

kärleken