Solstrale… akvarell vått i vått VÅG RÖR VID HIMLENS SPEGELBILD
detta kalla ödesdigra hav våg rör våg rör våg rör våg
i en strimma av ljusglimtar gnistrar stjärnornas speglar himlens val stiger ned i havet tvättar valvet rent i vågskummet
i detta kalla ödesdigra hav våg rör våg rör våg rör våg
himlen förlorar fästet allt faller nattens stjärnor rullar ned i havet finner sig plötsligt som hemma himlen greppar en sista väg ut
segrar detta kalla ödesdigra hav våg rör våg rör våg rör våg rör ...
sakta släpper himlen taget om alltet uppfattar sin första spegling i havet i natten förlorad i rädsla inser himlen detta var sig själv himlen sett i natt
stjärnorna har redan insett sin roll de har spelat på de stora arenorna stjärnorna de tindrar driver vågen de rör våg rör våg rör våg rör våg
i detta kalla ödesdigra hav speglar sig himlen rörs till tårar av regnet släpper taget faller ned rör våg rör våg rör våg rör våg
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 238 gånger och applåderad av 8 personer Publicerad 2016-11-19 18:08
|
Nästa text
Föregående Solstrale |