sitter med min smörgås

ser blodiga rum och gator

raserade hus och svältande

dricker mitt kaffe lyssnar på

att landsbygden röstar på SD

barnen svälter utan mat ändå

tar ett glas vatten ur kranen 

familjer splittras av granater

tarmarna hänger över gatan

bilar åker förbi mitt hyreshus

de är på väg med flyktingarna

från det brinnande asylboendet

hjärtat slår i min kvinnokropp 

mitt hjärta gör ingen skillnad

för dem som aldrig överlevde

att mitt hjärta slår är inte en faktor

att barnens hjärtan aldrig slutar slå

skulle vara att slå ett slag för freden

uppsnacket ute i landet tycks vara

att stoppa invandrare begränsa hjälp

eller ge så dåligt stöd som möjligt här

ser husen brinna ser människor lida

förstår att de har inget att återvända till

allt uppsnacket kan göra är att begränsa

de begränsar biståndssändningar med mat

de begränsar stödet totalt till dem som flytt 

människor som hade det som oss själva förut

de gick till arbete skola - utbildningen var hög

arbetsmoralen stor och familjekänslan enorm

de älskade barnen barnen älskade föräldrarna

de spelade fotboll och lekte med dockor och ...

plötsligt kom en grupp och tog över deras liv

deras vardag slogs i spillror på några minuter

uppsnacket ska leda oss i tron att något sker

att våra politiker har något att komma med

medan smörgås och kaffe glider ned obehindrat

vet jag att människor förblöder och svälter ihjäl

det pågår ett krig som är oerhört brutalt gränslöst

krig drabbar alltid oskyldiga barn kvinnor gamla