Alltså, en annan har aldrig varit nå´n våglig typ… håller mig i mellanskikt, liksom, aktar mig för farligheter.

Under… krokodiler med stora käftar, ni vet, vassa tänder!

Ännu värre saker ovanför, där vattnet tar slut och solen ligger på... vingar flaxar till ibland, en näbb dyker ner, rycker upp en kompis, det är hur hemskt som helst!

Så blev man kär, dårå, i en groda - han skulle stajla, hoppa upp på land. Så jag efter, va, och det funka!

Nu är en annan lika van ovanför vattnet som under, och har bytt efternamn till Slamkrypare.

Också en sorts Darwinism.