i en spricka mellan då och nu

i ett fönster mellan ute och inne

i en delvis sammanlänkad intervall

barn lekte på gården och skrattade 

ett barn satt ensam lämnad utanför

nu en vuxen som sitter inne och väntar

det blev ingen date inga fester inget party

bryt tystnaden och våga visa på mod

utanförskapet kan gå till tystnaden

fråga sig in i den med vetgirigheten

hon ler vackert mjukt ögonen lyser ljusblåa

han ler stilla dröjer - tankarna ljusnar öppnas

de går lugnt genom aftonbrandens lågor

stannar och ser djupt in i varandras ögon

de vet att livet har mörka och ljusa sidor

åren går samhället vill inte se acceptera förändringen

att tystnaden och utanförskapet hittat varandras inre 

mobbarna dröjde kvar i det gamla vägrade släppa

de vägrade förstå själva meningen med att växa upp

mogna ansvarsfullt bli kloka och visa av erfarenhet

mobbarkulturen bryter samman och krossar moralen

mobbarkulturen sliter med vilje oskyldiga individer i bitar

i en spricka mellan då och nu

i ett fönster mellan ute och inne

i en delvis sammanlänkad intervall

i ett fönster mellan ute och inne

finns i ett glas mellan nu och då

en sammanlänkad verklighet nu

där tiden stått helt stilla

där ingen lärt sig något

där alla slutat tänka själva