Den vita snön blir till sörja, längs trottoarerna och husknutarna. Tiden tar ingen hänsyn till månader eller år. Kalendern fylls upp likt en diskho under dagen och lämnar ingen plats över till de som redan har förts bort. Jag försöker, men lyckas inte, nå min energi inuti cellerna. Jag drar ner på ljuset, går på sparläge och aktiverar endast de nödvändigaste funktionerna. Snart är januari slut. Det syns på vinkeln mellan läpparna och på ögonen som blickar blodsprängda bort.