du har väl utnyttjat tiden väl

du har väl packat ryggsäcken

nej du det har jag verkligen inte

ska absolut inte ta någonting med

stegen bär mig mot stigen från asfalt 

mossbelupna stenar och trädstammar 

fågelsången störtar emot mina sinnen

solljuset silas genom fläckvis bladgrönska

öppning längre fram en tjärn så spegelblank

intensivt ljuset glittrar runt i omgivningen

strödda daggdroppar glittrar som diamanter

fjärilarna ilar  vilsna hit och dit mellan träden

vad gör du ska du inte åka med bussen snart

skynda dig att klä på dig så att du hinner med

men mamma jag är redan framme...

ser du inte hur glad jag är att äntligen ha kommit hem...