vad är det som händer mej?
kan någon berätta?förklara?
jag vill bara gråta
gråta ihjäl mej
men varför?

allt känns plötsligt så jobbigt
jag vill bara bort, från allt och alla
förlåt mej jag känner mej så skyldig för allt jag gjort mej och ställt till med i era liv
hade varit bättre ifall jag aldrig funnits

förlåt mej för jag vet att jag gjorde er besvikna idag
ni hade förväntat er att jag kommit över allt och att jag äntligen klättrat upp till ljuset och det riktiga livet igen
men här är jag igen
står på samma ställe som för två månader sen
förlåt för jag börjat ljuga och fuska mej igenom livet igen
fastän det gör ont det jag gör för jag älskar er så
förlåt mej. jag kan inte sluta säga det för det kommer aldrig vara tillräckligt ändå
ni förtjänar inte det här
förlåt mej för att jag inte kan låta bli att vara som jag är
ni säger att ni accepterar mej och älskar mej ändå. men hur kan ni egentligen? jag förtjänar inte ert omtycke.
vi förtjänar inte varandra. inte i detta liv.

snälla släpp mej och låt mej va
låt mej flytta, springa, fly bort härifrån
nånstans där våra andetag och våra blickar inte möts och krockar
jag förtjänar inte era leenden och uppmuntrande ord
ni slösar bara bort onädiga krafter på mej
har ni inte förstått det än?
er dumma kärlek bländer er så att ni inte ser mina lögner som håller på att döda mej

det ska inte behöva vara såhär
men jag kan inte låta bli
ett år har gått och jag har bara dåliga minnen kvar av dessa 12 månader
ingen förändring har skett och jag har tappat modet för länge sen
finns det nån utväg?var?visa mej vägen dit, för just nu ser jag bara svart framför mina ögon
det är inte meningen att vara så pessimistisk, inte alls

(nu har jag fått den där tanken igen)

men jag är inlåst i mej själv en gång till
ska göra mitt bästa för att dölja alla möjliga spår av det som ni tror bara var mitt förflutna
men tänk om det händer att jag läcker?
det skulle ta död på oss igen
och den här gången på riktigt

jag orkar inget mer just nu
har verkligen ingen lust
kommer jag överleva imorn?utan att lämna några ledtrådar?
jag vill inte äns tänka på vad som kommer att komma för nu så känns det bara som att jag faller ner igen, baklänges
och jag vet att om jag inte försöker stoppa mej själv så kommer jag få en rejäl smäll till slut
men det är väl kanske också vad jag förtjänar efter allt som varit, men inte ni, aldrig ni

jag ska försöka andas imorn
klistra fast ett stort, fet leende på mitt ansikte
äkta eller falskt. vad spelar det för roll?
vad som helst bara jag klarar mej ända till nattens famn