Solstrale... BÅTARNAS HORN HÖRS FRÅN DIMMIGT HAV
mistlurens dån mot sinnena fastlandet under mina fötter
dånandet hörs mot stranden kantarellerna vaknar sömniga
i köket har frukosten intagits gardinerna öppnats mot solen
dimman ligger inte kvar här nu den drog ut mot havets vågande
svagt kvittrar blåmesen förvånat undrar vilken fågel mistluren tillhör
barnbarnens fötter sprungit till skolan köksbordet gapar tomt så när som ...
här sitter jag med varm solbelyst nacke bakåtkammat hår som stramar i en knut
fötterna vilar stadig mot köksgolvets kyla pinnsoffan bär upp den nu vittra kroppen
mistlurarna dånar från de nu fjärran färjorna far ut på led mot öster med stiltje hav inunder
bilköerna slingrar sig långa över 276: ans asfalt båtarnas horn stöter sömniga chaufförer i sidan
morrande båtmotorers ljud tar sig förbi ända hit vittnar om upplevelser sommarens fina dagar gav
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 210 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2018-08-29 08:32
|
Nästa text
Föregående Solstrale |