de rösterna var så starka

de manade mig fram hit

att ha utställningen idag

de såg mina alster en gång

du borde ju ha en utställning

nu de som tjatat de kom ej

de sa tryck kort vi vill köpa

rama dina verk visa dem nu

kan du inte bara tro på dig

jo jag har trott på mig även om

ni pekat på mina tavlor kritiserat

beskyllt mig för att vara en fake

du måste ha en egen konsert snälla

du måste spela in en skiva bara måste

de ville säga vad då? ... för nu när jag gjort

dessa alla som tjatat fick inbjudan

de blev alla de som aldrig kom...

vad ska det betyda egentligen...

mänskliga dilemma med allt som allt

kan det bero på blygsel avund rädsla?

att de inte kom på utställning konsert

för de visade inget intresse alls eller svarade

inga lyckönskningar inga utrop eller gillande

som om de bara tompratade eller var falska

kanske de ville vara likt en talangjägare

vara den som upptäckte mig likt Voyager  

bara då att liksom vaska fram talanger

sedan nu när det kom ifrån mig själv

drevs de bort av att det lyste för sig själv

det var inte de som fick stå där i rampljuset 

det är frågorna de ställt mig som bekymrar

hur kan de fråga varför jag inte ställer ut?

hur kan de fråga när jag ska ha konsert?

hur kan de fråga om jag har spelat in skiva?

sedan när jag gör allt för att svara dem nu

med att ordna allt det - frånvaron tystnaden?

vad menar alla dessa människor som kallar

de som kallar på denna typ av aktion av mig

den att jag borde, skulle och måste visa alla?

varför bemödar de sig år efter år att säga så

sedan när jag har skapat allt då är de borta

svårigheten tro på människor och sig själv

som om de bakbinder en med min kreativitet

de som kom var ändå vänner av konsten

sådan som står för något genuint och fint

de som aldrig sviker och som alltid vurmar

de som kom var av alla åldrar och härkomst

de kom för att leva upp, lyssna, se och känna

de som kunde kom och de som inte kunde kom

de tog sig tiden att ta del av våra verkligheter

vågade dela sina drömmar om sitt skapande

frågade om foto, måleri och musiken inspirerades

de flög en stund tillsammans med oss där

likt sidensvansar som pinglar lyckliga i träd

som hämtar mat till själen för att kunna lysa

tack för de som sporrade mig

även om ni inte kom och delade

tack för det gav andra inblickar

till så många andras glädje 

det hade varit underbart att

få dela det med dig som tjatat

men som nu blev frånvarande 

jag kommer aldrig att förstå

hur den där mänskliga idén är

att få någon till något som...

men sedan vänder sig ifrån

som man vägrar stötta fullt

tänk på hur du propsar på

tänk på vad kan du leva upp till

tjatar du vad menar du med det

vad kan det betyda för sig

kan det finnas anledning

att inte tro på dig nästa gång

men tyvärr trodde jag på er

ni som raljerade över mina verk 

pekade ut med ert märkliga sätt

det var något felaktigt i min konst

där skulle jag sitta mitt emot er

i min egen soffa då jag bjudit er

sedan klankade ni bara ned på allt

medan ni mumsade i er mat och fika

beklagade er över att jag inte lyssnade

sa nedvärderande saker om min person

dissade mina berättelser och hånade mig

såg mina uttryck som ett bevis för okunnighet

att jag inte kunde fostra barn eller måla

att jag var en så kalla "wannabe" ... ack ack

jo jag lyssnade allt för väl på er

det gick illa för er och för mig med det

en förvirring och misstro sådde ni

emot allt vad vänskapen kan ge av gott

nu förstår jag vad allt betydde med allt

jag kan se svaret ligga där lite dolt i allt

det smög sig in i konsten musiken prosan

det vandrade med mig för att få svar...

tänk på vad dina ord kan inbringa av ont

eller om du väljer dem väl kan ge av gott

jag fortsatte skapa med min kärbo Lennart

vi fortsatte tillsammans som ett sidensvanspar

pinglar glatt i trädkronorna klädda i vinterskrud

erinrade om befrielsen i att ha lyssnat på oss själva

vi älskar att måla

skapa musik och fotografi

vi älskar våra medmänniskor förstår dem

vi förlåter allt som blev tokigt och kanske fel

det var inte fruktlöst allt gnäll och tjat där då

vi fann att så ska man aldrig göra mot andra

sådant som kan dem illagöra

därför bjöd vi in ALLA

till en gemenskap

en stund att

leva upp

i