Minne från en dödsbädd... Och ett varsel om ännu en ny dag...
SOM NY
jag har svalkat dina ögon med mina saltaste tårar vridit ur dina blöta strumpor värmt dina fötter i armhålan skrattat bort sorgens flätor fötts som ny första januari uppvaknat den andra januari begripit att jag har övertagit ett paket utan röda snören innehållande rosa bärplockare jag fick för jag bar mig åt bar ej det andra bad mig bära dina nakna fötter liksom rostar faller sönder i delar likt smulor filantropiska känslosvall når vill värma dig hel och ren men du tappar håret i tussar sprutar var ur såren dina skräpar ned och gör mig irriterad du svär åt mig hemskt och surt jag ska bära dig kommenderar du jag bär mig åt leker larvar mig skämtar spelar roller teatraliskt komiskt vi skrattar äter tårta bedriver lycko-inkasso inkasserar glädjen ifrån skrattsmittade fnissar så filen flyger över bordet sedan slocknar alla lampor värmen dör till och med tussilago maskrosor dör allt dör du dör mest när det regnar ute och faller ned från taket får tegel i huvudet skadan läks med lila klister från Ica supernovorna hälsar från stjärnhimlen de vidarebefordar sina energier till oss skvätter massvis med droppar av bubbel men så kommer aldrig tredje januari den blev inställd utan förvarning... ...ännu en dag ska väckas som ny
|
Nästa text
Föregående Solstrale |