Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Minne från en dödsbädd... Och ett varsel om ännu en ny dag...


SOM NY

 

jag har svalkat dina ögon

med mina saltaste tårar

vridit ur dina blöta strumpor

värmt dina fötter i armhålan

skrattat bort sorgens flätor

fötts som ny första januari

uppvaknat den andra januari

begripit att jag har övertagit

ett paket utan röda snören

innehållande rosa bärplockare

jag fick för jag bar mig åt

bar ej det andra bad mig bära

dina nakna fötter liksom rostar

faller sönder i delar likt smulor

filantropiska känslosvall når

vill värma dig hel och ren

men du tappar håret i tussar

sprutar var ur såren dina

skräpar ned och gör mig irriterad 

du svär åt mig hemskt och surt

jag ska bära dig kommenderar du

jag bär mig åt leker larvar mig

skämtar spelar roller teatraliskt komiskt

vi skrattar äter tårta bedriver lycko-inkasso

inkasserar glädjen ifrån skrattsmittade

fnissar så filen flyger över bordet

sedan slocknar alla lampor värmen dör

till och med tussilago maskrosor dör

allt dör du dör mest när det regnar ute

och faller ned från taket får tegel i huvudet

skadan läks med lila klister från Ica 

supernovorna hälsar från stjärnhimlen 

de vidarebefordar sina energier till oss

skvätter massvis med droppar av bubbel

men så kommer aldrig tredje januari

den blev inställd utan förvarning...

...ännu en dag ska väckas som ny

 




Fri vers (Prosapoesi) av Solstrale VIP
Läst 153 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2019-01-10 20:18



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Solstrale
Solstrale VIP