Kära katt,

Nu tror jag att jag vet varför, jag tycker att, "all agg" låter bättre än "allt agg".

Du har diktat en vokalisk assonans (tror jag), kanske utan att du vet om det. I och med att du fick till det med assonansen så tycker jag att t:et förstör rytmen i spelet. Den vackra assonansen klingar inte lika väl när det plötsligt kommer in ett t och hojtar och skriker, mitt i alltihop. Det lullar på så fint med ll och gg och då tycker jag inte att t:et platsar i A-laget. Hade jag varit du hade jag satt t:et på bänken medan jag funderade vidare på huruvida han egentligen platsade i A-laget eller ej. Det är inget fel på t men han platsar nog inte i denna laguppställning. Det är som att Staffan Tapper skulle lägga straffen istället för Granen.

Förstår du, vad jag menar?

Förresten, till nåt helt annat, nu tror jag att jag fattar varför det kallas manligt och kvinnligt rim. Det har med genus att göra.

Nu börjar jag tänka på hen. Kan det ha nåt med utrum att göra? Undrar om språkfolket dissar utrum? Jag tycker att ordet hen är lite väl dissat. Varför blir folk så provocerade av detta neutrala braiga ord? Jag tycker hen behövs då vi ibland, eller ofta, är lite könsförvirrade. I alla fall jag. Ibland kan jag ha ballar av stål och ibland kan jag tappa en näsduk med lätt fladdrande ögonfransar som jag sedesamt låter sjunka ner mot marknivån. Nej, det där var inte jag. Jag äger ju inte ens en näsduk. Jag tror jag förläste mig på Kulla-Gulla när jag var liten. Ibland får jag en släng av sån där frökennäpentjosan

Nej, fy fan, vad smörigt det blev. Nu ballar det ur ordentligt. Jag går och lägger mig nu. Fundera på t:et, om han ska sitta på bänken eller ej.

Jag vet i alla fall hur min laguppställning ska se ut. Kram. Vi hörs imorgon.