Jag låter dagen sjunka ner ifrån förståndet
ner genom mittlinjerna över myllan och jordmånen
låter gliporna i skjortan slå rot
rikligt med tankar kring klanger
och spelrum om varaktigt vatten

Minuterna sekunderna, den taktfasta versfoten  
stansar öppningarna i huden
som den väldiga vävstolen läser och skriver