på spetsen av min tunga

ligger de ord jag vill sjunga

sakta bleknar svärtan vokalerna 

som tillsammans bildat mitt skrik

sången av de rytmiska konsonanterna

översköljer mig med sinnesfridens ro

märker att märket av svärtan är borta

lär mig gå på lina igen med stoltheten

svingar mitt paraply behändigt gracilt

bilden av det då som var

vissa delar finns ej mer kvar

vad jag burit på allt för länge

som gjort stegen så tunga

känner hur lätt jag nu far fram

en helt ny känsla att lära mig om

jag ska nu lära att bromsa mina steg

tyngden är borta jag är fri på min iväg

tänk dig att livet alltid segrar att det är oslagbart!