Tomma glas ställs på vår diskbänk
Efter sommarkvälls vendetta
Tomma dina ögons nattblänk
Speglar högsommarens hetta

Hopplöshetens nakna dörr
Hånfull står den där och gläntar
Tom står sängen vår och väntar
Inget mer kan bli som förr.

Som i trans börjar jag att gå
Tom i skallen som en öken
Skyller jag förlusten på
Herr Alzheimer eller min Fröken?

Tomhet ödelägger färden.
Jag har aldrig förr gått bet
På min vandring genom världen
Att slå nån i Alfapet.

Vårt samliv blir helt övergivet
Tomt verkar livet, det som jag har
Alfapetsbesegrad tomhet -
Jag kan ju bara inte stanna kvar!