i en kappsäck förvarar hon sin flykt, den som alltid är öppen ur sorgen, den ligger dold under dammet från dagar hon hopat över tiden, den bär märken från stunder där blodet svallat och hjärtat stannat i en kärleks beröring men hon vet att för att stanna här och nu är det dags att säga farväl att låta minnen borda båten mot stranden där minnen bildar kudden vi vilar mot men låter vara