tårar ler... smärtan ler... värk blir verk... klär mig i livets särk... rider på livets stig... men så faller hästen i trav... sakta når man sin grav... idag är det ont... igår var det ont... imorgon kommer ont... värksamhet omvandlas till verksamhet... stannar i fönstret som vetter mot gatan... sitter bakom pelargonerna vid skrivbordet framför min symaskin och syr... jag syr så jag blir yr... mot glömska handlingen styr... på livet får jag fyr... kraften den yr allt medan jag syr... hjärtat bultar normalt igen... tankarna stannar inne... pulsen går ned och anpassar sig till nuet... här finns inga faror... här finns inget hot... nu finns ingen ond herre som mig jagar... nu är jag bara fri...

MEN nej så glömde jag... kan inte flytta... jag kan inte byta bostad... kan inte få någon  i bostadsnyttan... pyttsan... så jag syr ihop ett koncept som skall ta mig härifrån... inte vingar... ingen fallskärm... har inget ess i min rockärm... detta har bara de med med övernaturliga krafter... dessa finns bara i sagans värld...

jag strandar vid min härd undrar vad jag är värd... ur mitt mått att mäta är jag värd att äta... att ätas eller äta... inget kan sig med mig mäta... fastnar aldrig i trätan käbbel eller väta... nu ska jag skriva med iver och synaps... utan att dricka en endaste snaps... jag skall kasta er hit och kasta er dit... men jag skall aldrig välta över er närvaro någon endaste skit... jag välsignar er alla... allt medan solens strålar på mig genom fönstret falla... jag finns här för alla... men jag ser även om mitt eget hus... därför är det här ljus... på väggen kryper intet lus...

på min hand finns strån och damm... fast jag är en dam med strån också på haka... men de rycker jag bort... diskmaskin frigjorde tid, liksom tvättmaskin... men vad gör vi då av all denna tid... någon ställer sig på trottoaren och väntar få grön gubbe... andra går ut i skogen sätter sig på en stubbe... jag har sytt 904 väskor på ett enda år... alla pengar skänker behövande av väskor till behövande av bistånd... hjärtat uppgraderas sakta... hjärnan får hjärngymnastik...

tjejer i gott sällskap eller killar man gillar... vi är samma alla vi som finns här... människor på en jord som snurrar runt i evigheten... denna evighet bryr sig intet ett skrutt om ettor och nollor... evigheten där bortom vår nåbarhet inget för vår fåfänglighet ger ett uns... den bara fortsätter krossa ben och bilda stoft...

vi sitter i samma båt med glädjen eller gråt... ingen kan riktigt säga förlåt... vad är det för sak att dumma sig och sedan gå på i ullstrumporna... se då hellre till att skita i, att skapa skit...

vi kan ta en bit av gardinen och sy en väska av den, då släpps ljuset in lite bättre pga den bortklippta biten...

vad skulle jaget med duet till när det är dualism vi vill... inte vill vi sitta här ensamma... men se så bjud in dina grannar, bekanta, vänner, ödlor, kråkor eller skator... en annan individ kanske väljer att matar gråsparvar... en annan går på kommunfullmäktiga och minglar... vi är inte födda till att vara singlar...

vi ska sitta vid en lägereld och berätta sagor för varandra... inte springa omkring ensamma i gallerior och handla... vi skall hjälpas åt med det mesta... tvätta, städa, laga mat och umgås med de flesta... vi ska då och då möta motstånd i livet... utan vännernas stöd blir det tungt... därför kan du lika väl ta upp tråden och fortsätta brodera när du vill på livets väv... det kan bli ett riktigt toppenliv...

jag sitter i solen i mitt fönster och spottar ur mig mönster... inte alla går att tolka... då tar jag vännerna till hjälp... tänk de hittar alltid ett guldkorn i det jag velat kasta... se det finns ljus och hopp... se det finns ord som rinner opp! ... ...