Redan medlem?
Logga in
Sidensvans som slagit sig ned i rönnen precis utanför mitt fönster... När jag var barn togs min älsklings rönn ned och nya hus byggdes upp kring stubben... Tänker alltid på att de kunde ha låtit den stå kvar... I RÖNNENS SKUGGA
minns vinterns frånvaro av snö minns torkan och köldknäppen minns de frostnupna blommorna minns fågelsången i trädkronan
i skuggan brukade damerna fika då gråsparvarna plocka brödsmulorna barnen gunga på den lägsta grenen koltrasten sjunga i kvällningens rodnad
sedan kom nybebyggelsen och tog allt mina rotskott mitt lövverk mina blommor min stam sågades av mina rötter drogs upp kvar i slutänden asfalt på en mörk innergård
i skuggan av mitt forna jag i skuggan av allt jag hållit av i skuggan av alla mina minnen i skuggan av ett liv lever poesin kvar
sidensvansarna söker mina bär ännu
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 306 gånger och applåderad av 13 personer Publicerad 2020-05-26 15:20
|
Nästa text
Föregående Solstrale |