Solstrale... "I skuggan av en verklighet i mörkerrikets gränsland" om att vara och bli en del av den demenssjukes vardag, frivilligt eller ofrivilligt... BORTAVARANDETanhörigas kamp mot demenssjukdomen hos deras närstående. bevittnat i grannskap hur omsorgsfullt de kämpar. samtidigt klandrade eller hatade av sin demente nära och kära. det att stå inför ett monster som man trots allt älskar. eller vara personal som ständigt skickas ut och kallas vid tillmälen. en verklighets mörker och där frågetecknen hopar sig, för alla inblandade... ska man låta sig inspireras som poet att uttrycka detta, när man står i perspektiv till det som sker. jag hör den som är drabbad av demens och dennes berättelse, jag lyssnar till de anhöriga, jag ser och hör hur dem alla behandlas illa, för att själv vara den som den demente talar i alla delar gott om. där och då fråga sig varför och önskar få visa på det patologiska förvridna tillstånd det är. skillnaden i att begåvats få vara någons vän, med fullaste tillit hållas för god. allt medan dennes anhöriga utstår nådastöt efter nådastöt och plockas ned mentalt. om jag då kunnat trolla och fått magiska krafter att byta roll på dem och mig. att de fått som anhöriga uppleva bemötas med glädje och hyllningar, tillika vårdpersonal fått och att jag som förstår kunnat ta de salvor som dem brände där och då... försöker mig på en illustration i orden av detta...
mörkerriket är bortavarandet
... ?
om jag inspirerats av att du håller dig borta
... ?
om jag skulle säga bortavarandet döden är inspirerande då skulle... lika delar av ditt psyke kullerbytta
... ?
om min ospillda mjölk for ut över allt och ändå aldrig nådde golvets tiljor... skulle det vara förgäves att tala dig tillrätta
... ?
för det där bortavarandet är lika med döden att inte stå upp eller finnas där i nöden som vän är i lika delar gråt över spilld mjölk, därför att...
det där närvarande hela bortavarandet var
... ?
ifrågasätter att jorden hålls isär eller hålls samman av de sju haven det gör ingen - förutom den som aldrig sett sin vän drunkna i ett hav av tårar utan minsta ansats till räddning från sin vän, som högmodigt står på stranden och talar nyfiket om det som sker, istället för att just räcka en hjälpande hand till räddning...
... ?
symetriska mönster uppenbarar sig i dagen blommorna som sätts på graven av förlorad räddning eller icke tillgänglig nås av räddning
att drunkna att svepas med att flyta iväg
i alla delar mänskligt att visa medkänsla, solidaritet och impuls att rädda en annan
de gjorde mer och mer där till för att hennes anhöriga skulle få ett värdigt avsked till trots corona
...
dock när minnet skulle fram till dem alla fanns där vittnen om ett djupt mörkerrike den anhöriges demenssjukdom varit i sin helhet
sedan dess begynnelse årtionden tillbaka i tiden
... ?
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 262 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2020-11-16 14:35
|
Nästa text
Föregående Solstrale |