Solstrale… den jag är också utan makt
barken omsluter trädet som en mantel av guld speglande bort solens brännmärken
hudlös står mot skinn på näsan
magiskt att funktion ändå kvarstår
synen hörseln insikten sinneskavalkaden
bereder för det rum kodex utgör
omvandlar osynlighet maktlöshet till ett nytt medvetet tillstånd var ur omständigheterna icke bero ... ... ...
utanförskapet icke utanförskap identiteten makten ur vilken vekligheten också är ett med människan
identifikationen anpassningen är anpassningsbar och icke underkastad
där ur skapandet föds en konstnärs förmåga visar sitt resultat, akten dramen, poesin, skalden fotot, skulpturen, konstverket hantverkskunnigheten skickligheten i sin konst briljerar och manifesterar
konsten föds musiken blir till
exisistens bortom referens finnas till förutan bekräftelsen i sitt eget konstnärliga uttryck
likaså nyttoplaggen dekoreras sy, sticka, väva är att skapa texilkonsten broderar sanning med sin röda tråd, jag finns till
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 247 gånger och applåderad av 12 personer Publicerad 2020-11-29 10:48
|
Nästa text
Föregående Solstrale |