Solstrale ... Dröm i verklighet I klang av kärlek... Himlens blomster lyser vit som snöDröm i verklighet I klang av kärlek
himlens stjärnor markens blomster fyller ögonens dröm av något vackert tätar livets söm broderar fram en formel som gör kärleksdröm till sanning
först måste det gamla dö...
jag klär min kropp med markens blomster dekorerar håret med himlens rubiner smaragder som glittrar i en svängande virvlande dans som förvandlas till en stege i dansbanans steppande klang
dragspelaren med sin rytmiska bälg drar sakta fram sin trollformel tapetserar mitt inre med sin musik i sinnenas inre rum kristallkronan gungar
skönheten gör mig förundrad men den sista repliken när kistgolvet faller i miljarder bitar som i en panisk dans målar ansiktets fåfänglighet till evighet
rummet är rent huset är mitt nu är stunden kommen när jag får färgsätta allt och jag väljer vitt livets lycksalighet i ensamhet begrunda
nu jag äger ett tjusigare skrin ser döden i vitögat när jag i framtidens glädjerus stiger in inte dröm icke verklighet mer råder
nu finns HAN tätt intill för att stanna verkligheten har än engång överträffat dikten kärleken kärleken läker mig...
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 233 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2021-02-02 09:13
|
Nästa text
Föregående Solstrale |